|
Regeringen överlämnade propositionen om Lissabonfördraget (ändringar i de fördrag som styr Europeiska Unionen) till riksdagen den 3:e juli 2008 (Regeringen). Propositionen innehåller regeringens skäl för att godkänna Lissabonfördraget, såsom: 6 Sverige bör tillträda Lissabonfördraget Med det nya fördraget kan EU arbeta effektivare och samtidigt bli modernare, mer demokratiskt och tydligare för medborgarna.
men även, Det är regeringens mening att riksdagen bör ta ställning till Lissabonfördraget på sedvanligt sätt.
Det kan knappast finnas något modernare än att handla på sedvanligt sätt, eller hur? I sammanhanget betyder "på sedvanligt sätt" att böja grundlagarna och förminska Lissabonfördragets egentliga påverkan på Sverige så mycket som det går utan att skämmas. Om en grundlagsändring skulle innebära att riksdagen hade 351 ledamöter i stället för de nuvarande 349 skulle riksdagen få rösta om ändringen två gånger med ett riksdagsval mellan besluten. Däremot får en och samma riksdag rösta om att överlåta beslutanderätt till EU med tre fjärdedels majoritet (10 kap. 5 § första stycket regeringsformen) (Riksdagen). Så godkändes Lissabonfördraget av riksdagen den 20:e november 2008. Är det proportionerligt? 10 kap. Förhållandet till andra stater och mellanfolkliga organisationer
5 § Inom ramen för samarbete i Europeiska unionen kan riksdagen överlåta beslutanderätt som inte rör principerna för statsskicket. Sådan överlåtelse förutsätter att fri- och rättighetsskyddet inom det samarbetsområde till vilket överlåtelsen sker motsvarar det som ges i denna regeringsform och i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Riksdagen beslutar om sådan överlåtelse genom beslut, varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig. Riksdagens beslut kan också fattas i den ordning som gäller för stiftande av grundlag. Överlåtelse kan beslutas först efter riksdagens godkännande av överenskommelse enligt 2 §.
...men så finns det också "befogenheter". Regeringens proposition går ut på att hitta vilka befogenheter "EU har" och vilka befogenheter som Sverige (och övriga medlemsländer) ännu behåller. Regeringen menar att befogenheter som redan har tilldelats EU behöver inte analyseras: "EU" har absolut beslutanderätt över dem och sättet att bestämma har inget att göra med Sveriges beslutanderätt. Det är en missvisande argumentation. 7.2.2 Övergång från beslutsfattande med enhällighet till kvalificerad majoritet En övergång från beslutsfattande med krav på enhällighet till beslutsfattande med kvalificerad majoritet förutsätter inte i sig någon överlåtelse av beslutanderätt till unionen. ... Den avgörande frågan är i stället om det sker någon överlåtelse av beslutanderätt som annars tillkommer svenska organ. Överlåtelse av beslutanderätt sker alltså om EU tilldelas nya befogenheter att fatta beslut som kan bli omedelbart tillämpliga i Sverige och således direkt bindande för domstolar, myndigheter och enskilda utan något mellanliggande internrättsligt beslut och som har företräde framför eventuellt motstridande nationell lagstiftning. ... Om medlemsstaterna väljer att ändra beslutsordningen inom EU från enhällighet till kvalificerad majoritet på områden där beslutanderätt redan har överlåtits handlar det alltså, enligt regeringens mening, inte om någon ytterligare överlåtelse av beslutanderätt. Vad unionen får göra påverkas inte.
EU består av medlemsländer och däribland Sverige. EU är inte en varelse skilt från Sverige. Därför när EU har en befogenhet har Sverige också den, dock tillsammans med de andra medlemsländerna. Sveriges beslutanderätt påverkas då av hur EU (alla medlemsländer) kommer att besluta inom en viss befogenhet som har tilldelats EU. Om EU ska besluta om någonting med enhällighet där alla medlemsländer har vetorätt har då Sverige full beslutanderätt även om det är EU som får avgöra frågan (befogenhet). Om EU ska besluta med kvalificerad majoritet har då Sverige mindre beslutanderätt. Om EU blir en diktatur på sina befogenheter har då Sverige ingen beslutanderätt. 7.2.11 En samlad konstitutionell bedömning
Sieps anser att den största förändring som Lissabonfördraget medför är en förstärkning av EU:s kapacitet, dvs det sätt på vilket EU är organiserat och fungerar. Sieps menar att denna förändring inte kan bedömas på ett tillfredställande sätt enligt 10 kap 5 § RF eftersom frågan där begränsas till vad EU ska få göra men inte hur EU ska få göra detta. Att fokusera på beslutanderätt och i viss mån bortse från andra förändringar som t.ex. en övergång från enhällighet till kvalificerad majoritet på flera områden, en förstärkning av Europaparlamentets roll i lagstiftningsprocessen, en utökad domstolskontroll och förändrade förutsättningar för framtida fördragsändringar leder enligt Sieps till en ofullständig analys. ... Uppsala universitet anser vid en samlad bedömning att det är relativt stora och omfattande förändringar av fördragens struktur, interna sammanhang och materiella innehåll som introduceras genom Lissabonfördraget. Vid en kombinerat formell och realistisk bedömning innebär de omfattande förändringarna att åtminstone formuleringen om "principerna för statsskicket" först måste tas bort ur den nuvarande lydelsen av 10 kap. 5 § RF, innan Sverige kan ratificera Lissabonfördraget.
Regeringen har inte redovisat den här minskningen i Sveriges beslutanderätt. Socialdemokraterna i riksdagen har även godkänt den här missvisande argumentationen. Det är höga politikerlöner som står på spel. Irland håller folkomröstning för andra gången om Lissabonfördraget den 2:a oktober. Lycka till! |
